Etiska frågor är alltid känsliga. Det blir ännu mer känsligt när det gäller etik kring något som ska publiceras offentligt i Aftonbladet t.ex. Det exempel som diskuterades i P1-programmet "Medierna" den 31 januari 2009 är ett väldigt extremt fall, där de etiska frågorna blev svårdiskuterade. Olika medieföretag tog olika beslut om vad som skulle publiceras om händelsen och vad som inte skulle publiceras. Två exempel i sammanhanget är Sydsvenskan (länk till en av artiklarna i Sydsvenskan) och Aftonbladet (länk till en av artiklarna i Aftonbladet). Sydsvenskan valde att inte nämna något alls om att den 26-årige man som mördades var homosexuell eller att de misstänkta mördarna är djupt religiösa muslimer, medan Aftonbladet valde att göra det.
På sätt och vis är det oundvikligt att överväga att det här mordet kan ha varit ett hatbrott. De två misstänkta tonåringarna är religiösa muslimer, varav den ena av dem vid tillfället för det här mordet driver en religlös blogg. En blogg där han enligt uppgift ska ha publicerat texter där han bland annat skriver att ett äktenskap mellan man och kvinna är det vackraste som finns och att allt annat är otukt och kommer att straffas. Den här 26-årige mannen var homosexuell, så därför är det ju fullständigt givet att tanken dyker upp.
I det här fallet är avvägningen av vad som ska publiceras och vad som inte ska publiceras oerhört svår. Därför är det inte alls konstigt att olika medieföretag har valt olika tillvägagångssätt. Sydsvenskan bestämmer sig för att det är bättre att säga för lite än för mycket, medan Aftonbladet anser man genom att mörka etnicitet och religion riskerar att ge en falsk bild av händelsen. Jag kan faktiskt hålla med båda parterna. Jag tycker det är viktigt att delge hela historien och inte förvränga den på något sätt, vilket man kan riskera att göra om man utelämnar vissa uppgifter. Samtidigt kan det bli väldigt ödesdigert om det skulle visa sig att man har publicerat fel uppgifter.
Jag tycker personligen att det bästa tillvägagångssättet är att endast publicera de uppgifter som man har säkerställt är sanna. I exemplet som tas upp i "Medierna" skulle jag inte offentliggöra några uppgifter om att det skulle kunna vara ett hatbrott, om det inte är helt säkert att det är så. Uppgifterna om att de misstänkta var religiösa och att mannen var homosexuell visste man, men för att ge ut sådana uppgifter tycker jag att de måste fylla någon funktion i sammanhanget, vilket också kan vara en mycket svår avvägning.
Jag tycker slutligen att det är oerhört viktigt att vara försiktig med att publicera känsliga eller tveksamma uppgifter eller bilder. Jag skulle t.ex. vara mycket försiktig med att ge ut bilder eller namn på en misstänkt mördare eller rånare, innan det blivit säkerställt att den misstänkte ligger bakom brottet. I fråga om etnicitet och religion tycker jag att man bara bör publicera den sortens uppgifter om det är relevant i sammanhanget. Jag låter regeln som tas upp i "Spelregler för press, radio och tv sammafattar sammanfatta mitt resonemang.
"Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande."
ERIK HÖGKVIST
