Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion?

Journalisten och författaren Per Lindeberg är troligen mest känd för att ha skrivit den bok som jag har valt att läsa och basera det här blogginlägget på. Den är titulerad "Döden är en man" och innehåller en mycket omfattande granskning av fallet Catrine da Costa, som är ett av de mest uppmärksammade rättsfallen i modern svensk historia.

Den 27-åriga Catrine da Costa, som under våren 1984 försörjde sig som prostituerad i Stockholms innerstad, försvann på pingstdagen den 10 juni 1984. Den 18 juli samma år hittades hennes styckade kropp, uppdelad i ett antal plastsäckar vid Talludden under Essingeleden i norra Stockholm. I januari 1988 åtalades två läkare, som kallades Obducenten och Allmänläkaren i medierna, för styckmordet på Catrine da Costa. Tillsammans ska de, under rituella former, ha styckat Catrine da Costa efter att ha utsatt henne för bisarra sexuella våldshandlingar inför ögonen på ett litet barn.

"Döden är en man" gavs ut 1999 av Fischer & Co. I denna bastanta bok redovisar Per Lindeberg en omfattande granskning av fallet innehållande förundersökning, vittnesmål, rättegångsprotokoll och mediebevakning. Per Lindeberg fick tillgång till tidigare hemligstämplat material och material som sållades bort i den första polisutredningen. Han skriver en hel del om mediernas roll i målet, vilket jag tycker är mycket intressant. Redan innan rättegången startat beskrev massmedierna bevisningen i ärendet på ett sätt som gjorde att en fällande dom framstod som den enda rimliga utgången. Per Lindeberg skriver att det var tydligt att även nämndemännen påverkades av det som skrevs om rättegången i massmedierna.

Är det här en journalistisk bok då? Eller framstår det mer som en fiktiv deckare? Jag tycker att Per Lindeberg i allra högsta grad har hanterat den journalistiska formen på ett bra sätt. Jag tycker det känns som att jag läser redovisningen från en mycket omfattande granskning av ett uppmärksammat fall, precis som det här är. Han skriver på ett sådant exceptionellt faktaspäckat sätt att det är svårt att få en bild av att det på något sätt skulle kunna vara ett skönlitterärt verk.

En sak som jag dock fastnar för när jag läser "Döden är en man", trots att den framstår som en opartisk skildring av det som hänt, är att den är riktigt spännande. Som en deckarthriller eller liknande. Jag som knappt har hört talas om det här rättsfallet tidigare, läser med stor nyfikenhet vidare för att få veta vad som "ska hända härnäst". Jag skulle absolut inte påstå att det är negativt, snarare tvärtom. Och jag tror att det är Per Lindebergs språk och disposition bidrar till att göra det här till en så pass spännande läsning.

Den här typen av journalistik kan ha både för- och nackdelar tror jag. En stor fördel är självfallet att du som journalist inte tvingas välja bort material som kan vara relevant, men som kanske inte "får plats" när du skriver en nyhetsartikel på 2000 tecken. Svårigheten är att hålla sig till den journalistiska skrivformen. Det är nog lätt att sväva iväg till något som inte riktigt passar in under benämningen journalistik. Jag tycker att Per Lindeberg har lyckats mycket bra med att skriva en journalistisk dokumentärbok. Även om spänningshalten kanske är densamma som i en skönlitterär roman, så tycker jag inte att han försvinner bort från det journalistiska.

Jag anser att man bör ha samma krav på sanning, källkritik och etik trots att det inte är en nyhetsartikel för Dagens Nyheter man skriver. Kravet på etik är dock, som alltid, det som är svårast att förhålla sig till. Ett etiskt övertramp är mycket svårare att identifiera än ett som har med sanningshalt att göra. Man ska alltid vara kritisk när man läser en text som utger sig för att skildra en verklig händelse. Min uppfattning av innehållet i "Döden är en man" är att det som skrivs är relevant i sammanhanget och att Per Lindeberg varit källkritisk när han har gått igenom det material han har haft tillgång till och bara redovisat det som har känts relevant och sanningsenligt. Jag kan dock tycka att han gör vissa etiska övertramp här och där, genom att framföra vissa uppgifter som i sammanhanget känns lite tveksamma, men som jag skrev tidigare. Etik är svårt.

Jag tycker att "Döden är en man" är en fascinerande och enastående skildring av ett rättsfall där medierna kan ha fått spela en för stor roll för utgången. Kanske hade utvecklingen i rättsprocessen blivit en annan om medierna inte hade uppmärksammat det så mycket. Mycket av det som Per Lindeberg skriver pekar på det.


ERIK HÖGKVIST



Källor:
Lindeberg, Per, Döden är en man, Fischer & Co 2008 (originalupplaga 1999)

http://www.mediemordet.com/ - Mediemordet, om det s.k. styckmordet, obducenten och allmänläkaren.